Effekten af T4 sammenlignet med T4 + T3
Effekten af thyroxin (T4) sammenlignet med thyroxin + trijodtyronin (T3)
I New England Journal of Medicine (nedan förkortad NEJM), volym 340:424-429, 11 februari 1999, fanns det en artikel införd med titeln "Effects of Thyroxine as Compared with Thyroxine plus Triiodothyronine in Patients with Hypothyroidism".
Författare: Bunevicius, R; Gintautas, K; Zalinkevi, R; Prange, Arthur.J.
Nedanstående är en översättning av artikeln:
Sammanfattning
Bakgrund: Vi jämförde effekten av tyroxin (T4) med effekten av tyroxin plus trijodtyronin (T3) hos 33 patienter med diagnosen hypotyreos. Varje patient studerades två gånger fem veckor. Under den ena femveckorsperioden fick patienten sin sedvanliga dos tyroxin. Under den andra försöksperioden fick patienten en dos där 50 mikrogram av den sedvanliga tyroxindosen ersatts med 12,5 mikrogram trijodtyronin. Urvalet skedde slumpvis, dvs någon kunde först få bara tyroxin och sedan en kombination av preparat, eller omvänt. Efter varje försöksperiod genomfördes biokemiska, psykologiska och fysiska tester.
Resultat: Det visade sig att en majoritet av studieobjekten sade sig må bättre sedan T3 adderats. Detta yttrade sig bland annat i form av förbättrat humör och ökat välbefinnande.
Slutsatser: hos patienter med hypotyreos kan trijodtyronin som ett komplement till tyroxin leda till ökat psykiskt välbefinnande och bättre neuropsykologiska funktioner; detta kan betraktas som en av effekterna som det trijodtyronin som normalt produceras av sköldkörteln har på organismen.
Studieobjekt: 33 personer deltog i studien, 31 kvinnor och 2 män. 16 av studieobjekten, dvs nästan exakt hälften, hade kronisk sköldkörtelinflammation (Hashimotos sjukdom), och 17 hade behandlats för sköldkörteltumörer och var helt eller delvis beroende av extrogen tyroxintillförsel. Den dagliga dosen tyroxin låg mellan 100 till 300 mikrogram (ug). Samtliga studieobjekt hade haft samma dos i minst tre månader när studien påbörjades. Fyra av de deltagande kvinnorna hade fått diagnosen "klinisk depression".
Studien var en så kallad dubbel blindstudie, vilket innebär att endast apoteket som tillhandahöll preparaten visste vem som fick vad och i vilken ordning. I korthet gick experimentet ut på att 50 mikrogram av den dagliga tyroxindosen ersattes av 12,5 mikrogram trijodtyronin (T3). Varje patient fick sin dagliga dos tyroxin –50 mikrogram, och därutöver ytterligare en kapsel som innehöll antingen 50 mikrogram tyroxin eller 12,5 mikrogram trijodtyronin. Preparaten såg likadana ut, och det gick därför inte att avgöra vad kapslarna innehöll.
Efter den första femveckorsperioden fick studieobjekten en ny uppsättning tabletter. Som tidigare nämnts var det bara apoteket som visste vad tabletterna innehöll.
Patienterna infann sig regelbundet för provtagning på fastande mage, men efter att ha tagit tabletterna. Blodprover togs för analys, och inte bara sköldkörtelhormonnivån mättes utan även kolesterolhalt och globulinhalt. Blodtryck och vilopuls mättes. Även psykologiska test genomfördes, under vilka personernas kognitiva och psykiska välbefinnande studerades med hjälp av standardtest. Patienterna träffade samma utvärderarare varje gång. Utvärderarna kände inte heller till vilken behandling patienten i fråga fick för tillfället.
Nedan redogör jag i väldigt sammanfattande form för resultaten:
När det gällde kognitiva test var resultaten avsevärt bättre på två av tre prover efter kombinationsbehandling (T3 + T4). Efter kombinationsbehandling verkade patienterna mindre depressionsbenägna, och de klarade sig också bättre när det gällde proven trötthet-passivitet, depression-nedstämdhet, ilska-fientlighet. Deras psykiska välbefinnande ökade när tyroxinbehandlingen kompletterades med T3.
Efter genomförd studie tillfrågades patienterna om vad de föredrog. 20 tillfrågade sade att de föredrog tyroxin plus trijodtyronin, 11 hade inga särskilda preferenser, och 2 uppgav att de föredrog enbart tyroxin. Dessa två patienter hade noterat en viss nervositet under kombinationsbehandlingen. De 20 patienter (av totalt 33) som föredrog både preparaten hade noterat att de hade mer energi, bättre koncentrationsförmåga och helt enkelt mådde bättre av T3+T4 än av enbart T4.
Forskarna jämförde också resultaten mellan två grupper: den ena gruppen innehöll personer som åt 100-150 mikrogram tyroxin/dag, och den andra personer som åt 200-300 ug. Resultaten mellan de båda grupperna är jämförbara. Slutsatsen blir att fördelarna med en kombinationsbehandling inte är begränsade till ett fåtal patienter. Analyserna av de olika psykologiska testen visade att de flesta studieobjekt upplevde en förbättring när de fick en mindre tillskott T3, oavsett den sedvanliga dygnsdosen tyroxin. Dessa patienter fick bättre resultat på sina neuropsykologiska test, och deras välbefinnande ökade. Pulsen ökade något vid kombinationsbehandling och globulinkoncentrationerna var något högre, något som kan tyda på en något ökad påverkan på hjärta och lever. När det gäller fysiska reaktioner var skillnaderna mellan de båda behandlingarna försumbara; det anmärkningsvärda är i stället hur mycket bättre en majoritet av studieobjekten sade sig må av tyroxin plus trijodtyronin.
Inget enskilt test fick bättre resultat med ENBART tyroxin (T4). Detta tolkar forskarna bakom studien som ett bevis på att en kombinationsbehandling kan öka livskvaliteten för många med hypotyreos.
Så långt artikeln. Nedan följer mina egna kommentarer.
Tyroxin, eller tetrajodtyronin, tillverkas enbart av sköldkörteln, medan endast 10% av det totala behovet av trijodtyronin tillverkas där. 90% av kroppens behov av T3 tillgodoses i stället genom att T4 konverteras till T3 i huvudsak utanför sköldkörteln, bl a i levern och njurarna. T3 är det hormon som är verksamt i kroppen; T4 är ett s.k. prohormon eller förstadium till trijodtyronin. Det fungerar som en sorts reserv i kroppen, vars vävnader och olika organ - om allt fungerar som det skall - omvandlar T4 till T3 allt efter behov. Omvandlingen från T4 till T3 går till så att en jodatom avlägsnas, därav namnen tetrajodtyronin och trijodtyronin.
Med andra ord: en frisk individ får sitt T3-behov tillgodosett dels direkt genom sköldkörteln (ca 10%), dels genom att T4 omvandlas till T3 på olika ställen i kroppen (90%).
De flesta hypotyreospatienter behandlas endast med tyroxin (T4-preparat, i Sverige Levaxin och Euthyrox) trots att sköldkörteln som sagt producerar såväl tyroxin som trijodtyronin (det senare hormonet endast i liten mängd). Om sköldkörtelns förmåga att producera hormoner endast är delvis nedsatt kanske den klarar av att framställa allt T3 den normalt skulle göra, och sedan sköter kroppen om resten genom att konvertera prohormonet T4 till T3 efter behov. Men vad händer om sköldkörtelns hormonproducerande förmåga mer eller mindre upphört, efter långvarig kronisk inflammation i sköldkörtelvävnaden, eller vid operativt avlägsnande av sköldkörteln? Min teori är att den lilla mängd T3 sköldkörteln själv producerar fyller en funktion, och att det kan vara förklaringen till att en majoritet av studieobjekten mådde bättre när de fick komplettera tyroxinbehandligen med små mängder T3. De personer som INTE kände någon förbättring jämfört med enkel tyroxinbehandling, eller de som rent av kände sig sämre efter behandling med T3 (två personer förklarade sig ha blivit rastlösa och skakiga) kan mycket väl ha klarat av att producera T3 själva med hjälp av sköldkörteln, och det skulle i sin tur kunna förklara varför de inte märkte någon skillnad/märkte en försämring. När de fick T3 i tablettform blev de med andra ord övermedicinerade och uppvisade vissa symptom på hypertyreos.
Det finns med andra ord skäl att anta att om man tillför kroppen små mängder T3 som ett komplement till tyroxin, återspeglar man bara den naturliga fysiologin, dvs återskapar den hormonproduktion som sköldkörteln själv skulle sköta i normala fall. Visst konverteras T4 till T3 i kroppen hos de flesta hypotyreospatienter eftersom konverteringen i stor utsträckning sker utanför sköldkörteln, men faktum är att kroppen själv fungerar som så att en liten mängd T3 produceras direkt av sköldkörteln – och hamnar direkt i blodet – medan den största mängden framställs genom konvertering. Om man som hypotyreospatient med kraftigt nedsatt eller obefintlig sköldkörtelfunktion bara äter Levaxin, får man helt enkelt inte i sig samma mängd T3 som man skulle få om sköldkörteln fungerade – och framför allt får man inte i sig den på samma sätt. Konverteringen utanför sköldkörteln kanske fungerar som den skall, men däremot får man inte i sig samma mängd direktproducerat T3 som man skulle få om man hade en fungerande sköldkörtel.
Sedan är det inte heller ovanligt att kroppens förmåga att konvertera T4 till T3 utanför sköldkörteln är nedsatt hos personer med sköldkörtelrubbningar.
I Sverige finns ett rent T3-preparat (Liothyronin) samt två rena T4-preparat (Levaxin och Euthyrox). I många andra länder finns s.k. kombinationspreparat som innehåller både T3 och T4, oftast i förhållandet 20:80, dvs 20 mikrogram T3 och 100 mikrogram T4 (Thyoral, Novothyral). Egentligen innehåller dessa preparat för mycket T3 i förhållande till T4, något som i sin tur skulle kunna förklara varför vissa som inte mår bra av enbart Levaxin inte heller mår bra av kombinationspreparat. Detta gäller även preparatet Thyroid, som framställs av torkad, nedmald grissköldkörtel. Grisens sköldkörtel lär producera mer T3 än människans, varför vissa som äter Thyroid mår bättre av att kombinera Thyroid med Levaxin för att få en bättre balans mellan T3 och T4. Kroppen behöver helt enkelt mer T4 än T3, och eftersom kroppen konverterar T4 till T3 vid behov är det viktigt att ha en T4-reserv.
Forskarna bakom studien och författarna till artikeln i NEJM rekommenderar "10 ug T3 a day, along with enough T4 to ensure euthyroidism" Enligt deras rekommendationer bör det totala intaget av T3 inte överstiga 10 ug/dygn, och i mitt fall har det stämt. Jag försökte äta 20 ug ett tag men utvecklade snabbt diverse symptom på överfunktion - rastlöshet, irritation, koncentrationssvårigheter och håravfall. Symptomen försvann på ett par dagar när jag minskade dosen till 10 ug igen, och sedan dess har jag mått utmärkt. Jag äter ett kombinationspreparat, Novothyral, där en tablett innehåller 20 mikrogram trijodtyronin och 100 mikrogram tyroxin. Jag äter en halv tablett/dag, 200 ug T4 så att det totala dygnsintaget blir 10 ug T3 och 250 ug T4. Jag mår utmärkt av den dosen och har jättefina värden, så jag antar att en del som äter Thyroid kanske behöver komplettera med Levaxin för att få rätt förhållande mellan T3 och T4. Om man tänker på hur sköldkörteln fungerar i normala fall, och hur mycket den producerar av respektive hormon, blir det inte svårt att förstå att en del kanske behöver komplettera Thyroid med Levaxin, eller rent av mår bättre av kombinationen Levaxin + Liothyronin. Om man äter kombinationspreparat som Novothyral (finns än så länge bara som licenspreparat i Sverige), kan det vara klokt att halvera tabletterna och endast äta en halv eller rent av en fjärdedels tablett per dag, för att sedan lägga till rent tyroxin i form av Levaxin eller Euthyrox för att få rätt förhållande mellan de båda hormonerna.
Jag tolkar också min reaktion på trijodtyroninet som att min kropp klarar av att konvertera tillräckligt mycket T4 till T3, och att jag därför inte behöver tillföra mer T3 än sköldkörteln normalt skulle producera själv (dvs 10 mikrogram/dygn). Hos personer med nedsatt konverteringsförmåga (låga T3-värden och/eller uttalade symptom på låga T3-värden som abnorm trötthet, håglöshet, nedstämdhet, lättretlighet och fortsatt viktökning trots normala T4-värden) verkar det logiskt att den tillförda mängden T3 behöver vara större för samma effekt.
Mina egna erfarenheter av T3 bekräftar resultatet som studien i NEJM kom fram till. Jag känner mig som en ny människa sedan jag började äta små mängder T3 tillsammans med tyroxin. Jag känner en enorm skillnad till det bättre när det gäller humör, psykisk uthållighet och stresshanteringsförmåga. Det är klart att man skulle kunna hävda att förändringen ändå skulle ha inträffat med enbart tyroxin, och att det snarare är en tillfällighet att mitt humör förbättrades och livsandarna fick nytt liv så snart jag började med trijodtyronin. Jag själv är dock övertygad om att jag upplever det som en majoritet av studieobjekten upplevde, nämligen att små mängder T3 faktiskt kan förbättra livskvaliteten avsevärt. Eftersom värden är oerhört individuella, är det naturligtvis så att alla inte blir hjälpta av T3 och en del kanske rent av mår sämre av kombinationsbehandling än enbart tyroxin. Resultaten i NEJM – samt mina egna och många andras erfarenheter – borde snarare tolkas som så att alla måste ha rätt att pröva sig fram för att hitta rätt behandling. Läkare borde aldrig avskriva T3-tillskott som ett alternativ så länge patienten inte säger sig må bra av enbart Levaxin.
Nycomed, som tillverkar Levaxin och Liothyronin, skriver också i sin patientinformation under "Frågor och svar" (www.nycomed.se) att patienter som inte mår bra av enbart Levaxin kan diskutera ett tillskott av Liothyronin med sin läkare, inte minst de patienter som mådde bättre av de naturliga hormonpreparat (framställda av grissköldkörtel) som förr var standard och som ersattes av det syntetiska Levaxinet någon gång på 60-talet. Många upplevde sig må sämre när de övergick till Levaxin, och förklaringen till detta kan enligt Nycomed vara att naturligt sköldkörtelhormon innehåller fler hormoner än enbart T4, främst T3.
Det är nog också dags att ompröva den uppfattning som tycks vara förhärskande inom läkarkåren, nämligen att Liothyronin (T3) bara skall ordineras i vissa fall och inte användas vid behandling av hypotyreos annat än i undantagsfall. I FASS står det till och med att Levaxin är att föredra vid långtidsbehandling eftersom det har en stabilare inverkan på ämnesomsättningen. Men om det nu är så att små mängder Liothyronin kan få samma effekt på kroppen, allmäntillståndet och välbefinnandet som om den egna sköldkörteln fortfarande fungerar, är det kanske fel att betrakta Liothyronin som ett extraordinärt eller rent av experimentellt behandlingsalternativ?! Studien som publicerades i NEJM pekade inte heller på några större fysiska skillnader vid kombinationsbehandling jämfört med enbart tyroxin, utan de stora skillnaderna inträffade på det psykiska planet. Tyvärr är det kanske inte sådana indikatorer som läkemedelsfabrikanterna använder sig av för att utvärdera effekterna och biverkningarna av ett preparat, men det är synd att syntetiskt T3 antingen betraktas som något som används vid behov av snabb omsättning av hormoner inför undersökningar, eller som något som kroppsbyggare använder för att bränna fett snabbare.
Många läkare verkar anse att T3 är onödigt eller rent av riskabelt, och hävdar att det räcker att tillföra tyroxin eftersom kroppen själv kan konvertera T4 till T3 vid behov. Det man inte får glömma bort i sammanhanget är att en frisk sköldkörtel producerar ca 10 mikrogram T3 varje dygn, varje vecka, året runt. Med andra ord: personer med fungerande sköldkörtel går omkring med små mängder T3 i blodet som producerats direkt av sköldkörteln, och de blir inte sjuka av det! Att hävda att T3-behandling skulle vara överflödigt eller rent av farligt är att ignorera kroppens normala sätt att fungera.
Kombinationsbehandlingar, då man tillför både T3 och T4, kan resultera i ett alltför lågt eller undertryckt TSH trots normala T3- och T4-värden. TSH skall i detta fall inte tolkas som att man tillför alltför höga doser hormoner, utan snarare ses som ett tecken på att patienten är välsubstituerad och att hypofysen därmed inte upplever något behov av att producera TSH i mängder som skulle resultera i ett normalt TSH-värde (0.2-4.0 alt 0.3-5.0 beroende på laboratoriernas referensvärden).
Det bästa man kan hoppas på som hypotyreospatient är individuella, och inte standardiserade, behandlingsmetoder, med läkare som lyssnar mer på den enskilda patienten och accepterar tanken på att det egentligen inte finns några normalvärden vid behandlingen av låg ämnesomsättning. En helhetssyn, med andra ord, och inte bara en blind tilltro till framför allt TSH-värdet. Den enskilda patientens välbefinnande borde fungera som ledstjärna i sammanhanget, och inte provsvar som i sig inte säger särskilt mycket om hur personen i fråga egentligen mår och fungerar i sitt dagliga liv.
Dessutom varierar en enskild individs normalvärden från tillfälle till tillfälle och är avhängiga en rad olika faktorer - stressnivå, fysisk aktivitet, livssituation, ålder och annan därmed sammanhängande hormonell aktivitet, kosthållning, annan samtidig medicinering etc. De värden man mår bra av vid en viss tidpunkt är därför inte en gång för alla givna, utan kan kräva åtskilliga justeringar både uppåt och nedåt under livets olika skeden.
Källor: New England Journal of Medicine, 11 februari 1999 (artikeln finns på hemsidan www.nejm.com)
FASS
"Hashimotos Thyreoiditis und Hormone" på http://www.hashimotothyreoiditis.de
Av Catarina Hultgren catarina68@hotmail.com
Hvis du klikker på dette Link til Kilden - finder du flere relevante artikler:
- Underarmstemperaturen indikerar störning i sköldkörteln
- Docent Henry Ascher: "Alla bör testas för Celiaki!"
- Spelar det någon roll vad man äter när man har en sköldkörtelsjukdom
- Tjock? - Dålig sömn?
- Sköldkörtelsjukdomar hos barn och ungdomar
- Jod
- Lågt TSH trots normala T3- och T4-värden vid behandling, av Graves’ sjukdom
- 40 veckor - Om graviditet
- Är du sjuk i en sköldkörtelsjukdom? (2 tests)
- Vanliga symptom
- Bilder på förstorad sköldkörtel
- F.A.Q - Vanliga frågor om Sköldkörtelrubbningar
- Ögonproblem
- Varför mår jag inte bra – mina värden är ju bra?
- Blodgivning som sköldkörtelsjuk
- Feedbacksystem mellan TSH och T3, T4
- Antikroppar
- Vad du ska fråga din läkare
- Tumörer i sköldkörteln
- T3 & T4
- Struma
- B12-brist
- Hypertyreose
- Hypothyreose
- Om sköldkörteln
- Ordliste
- Artikelregister
- Kommentarregister
Hvis du klikker på dette Link til Kilden - finder du ovenstående artikler:
