"Kvinnor, fattigdom och det nya Europa - har vi förstått de verkliga problemen?"
Behöver en kvinna bara ha ett arbete för att inte vara fattig?
Ger anställning och socialt stöd kvinnor tillräckligt skydd mot den ensamhet eller sårbarhet som leder till okunnighet? Arbetslöshet påverkar alla medborgare.
I de länder i det tidigare Sovjetunionen som nyligen återförenats inom Europeiska unionen tillhandahöll å andra sidan statsägda företag utöver månadslönen även hälsovård, barntillsyn, utbildning, bostad, värme, elektricitet, vatten och telefon utan eller mot mycket låg avgift.
Det är därför tydligt att kvinnors fattigdom inte bör ses enbart i ekonomiska och monetära termer. Det är sant att arbete gör individen delaktig i ett kollektiv. Erfarenheten visar dock att detta inte räcker för att man ska bli en medborgare. Familjer och enskilda som lever i fattigdom vittnar om att arbete är mycket mer än en inkomstkälla.
Hur kan vi börja främja ett nära partnerskap med de fattigaste kvinnorna och familjerna, de verkliga experterna i kampen mot fattigdom, för att bekämpa extrem fattigdom effektivt och övervinna socialt utanförskap? Det är dock inte möjligt att ta itu med kvinnors fattigdom och samtidigt bortse från männens roll.
Sociologiska studier visar att männen drabbas lika hårt av fattigdom och socialt utanförskap, medan ingen särskild uppmärksamhet ägnas åt dem på grund av kön i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning och social integration. För att få bukt med fattigdomen i dess helhet måste alla faktorer beaktas. Därför kan en rättvis plan för att effektivt ta itu med fattigdomen i Europa inte enbart vara riktad till kvinnor. Har vi inte strävat mot en effektiv offentlig politik som står nära medborgarna?
När man söker lösningar kan det vara lämpligt att behandla genderaspekten som en förklarande paradigm. Om fattigdom i högre grad påverkar kvinnor är de också de första att försvara dem som omger dem från fattigdom och socialt utanförskap.
Kvinnor, som kontakt- och fredsskapare, är pionjärer också när det gäller att se till att mänskliga rättigheter och värdighet för alla respekteras. Därför kan kvinnor, särskilt yngre, verka fritt och självständigt, en möjlighet som bör utnyttjas, inte endast i huvudstäderna eller i de blomstrande regionerna i EU utan också i medlemsstaternas mindre utvecklade regioner.
Det är därför jag ser det som värdefullt att vidga begreppet Stabilitetspakten. Vi känner till denna term som lånats från den ekonomiska sektorn. Jag vill se en annan stabilitetspakt, som leder till större självförtroende och respekt för värdigheten hos de män och kvinnor som är utestängda, i vissa fall långsiktigt, från arbetsmarknaden och samhället: en medborgarnas stabilitetspakt som främjar ett engagemang för vilket de mest missgynnade medborgarna skulle vara den verkliga drivkraften och verkliga partner.
Detta är en sann utmaning för medborgare och representanter för offentliga myndigheter. För att uppnå ett verkligt partnerskap måste de fattigaste kvinnorna engageras direkt i de politiska beslutsprocesser som berör dem och deras familjer. Genom att träffa och tala med de fattigaste familjerna kan valda ombud och tjänstemän förstå denna erfarenhet av fattigdom, som går utöver enbart rättsliga eller ekonomiska angelägenheter.
På denna punkt är det därför viktigt att understryka att kvinnor som lever i extrem fattigdom bör ta upp sin roll och sitt ansvar, bland annat som mödrar, liksom alla andra kvinnor. De upplever samma glädjestunder, har samma förhoppningar och känner samma farhågor och tvivel, fast under svårare omständigheter än flertalet kvinnor.
De fattigaste kvinnorna bör vara privilegierade partner, och man bör lyssna på deras åsikter när man utformar, genomför och utvärderar jämställdhetspolitik.
Om man erkänner kvinnornas speciella egenskaper, deras sätt att vara och nyskapa, stimuleras framväxten av rollmodeller vars egenskaper vi inte kan känna till på förhand men som skulle ge andra möjligheter till en meningsfullare tillvaro.
Dr Anna Záborská, ledamot av Europaparlamentet (Slovakien) och ordförande i dess Kommitté för kvinnors rättigheter och jämställdhet.
http://www.eu-debatt.nu/extra/news/?...d=1926&theme=5
